Felaktigheter i Svenskan ang läxhjälp
Läxhjälp jämnar inte ut skillnader mellan elevers olika förutsättningar. Ändå vill politikerna satsa på läxhjälp. Detta enligt en analys av norsk obligatorisk läxhjälp som Svenska Dagbladet har skrivit om. Den norska satsningen sträcker sig dock endast till barn upp till tioårsåldern. Det är en tankevurpa att dra all ”läxhjälp” över en och samma kam och jag tänkte förklara varför.
Om vi börjar med att kika på vad den frivilliga läxhjälpen faktiskt är så är begreppet i sig väldigt missvisande. Jag har grundat Sveriges antagligen största läxhjälpsorganisation och få har nog gett så mycket läxhjälp som mig. Ändå har jag nästan aldrig hjälpt någon med just läxorna. 99% eller fler av de unga som söker sig till Mattecentrum vill inte ha hjälp med sina läxor, de vill bara att någon ska förklara för dem vad som sades på dagens mattelektion för de hängde inte med eller så vill de få hjälp med att repetera hela boken. Eller så vill de – även om det är ovanligt – få hjälp med att plugga in matten från tekniska högskolan trots att de bara går i nian. De har helt enkelt tusen anledningar till att de behöver ”läxhjälp”, men hjälp med läxor som de har fått av sin lärare är ovanligt.
Enligt SvD:s artikel visar en undersökning från Norge att läxhjälp för barn upp till tio år inte är kompensatorisk, det vill säga att den inte jämnar ut skillnader mellan elevers olika förutsättningar. Längre ner i artikeln svarar dock två femtonåringar att det visst är bra att de får hjälp eftersom föräldrarna inte kan hjälpa dem där hemma. Det händer något med matematiken i skolan mellan det att man är tio och femton år - den blir snabbt mycket tuffare. Två plus tre äpplen fixar de flesta föräldrar att förklara men när vi kommer upp på de sista kurserna av matematik i grundskolan så kan inte de flesta föräldrarna hjälpa till. Enligt TIMSS 2011 ser man ett motivationstapp i matematik mellan årskurs fyra och årskurs åtta:
"Det sker också en märkbar förändring av elevers attityder till matematik och naturkunskap mellan årskurs fyra och årskurs åtta. Jämfört med elever i årskurs åtta är årskurs fyra-eleverna mycket mer positiva till att lära sig matematik och NO-ämnen och de har bättre självförtroende i dessa områden."
De flesta av våra ca 400 volontärer i Mattecentrum är inte pedagoger. Några är det, men de allra flesta är civilingenjörer, naturvetare eller matematiker. De är jäkligt duktiga på matte och brinner för att ideellt få dela med sig av sin kunskap. De har inte svårt att förklara matten för några elever, då hade eleverna såklart slutat att plugga med oss. Volontärerna har faktiskt också ett ess i rockärmen: de kan berätta vad man ska ha matten till utanför skolans fyra väggar. Många barn och unga i Sverige får aldrig höra talas om det annars. Vi utger oss aldrig för att vara lärare eller för att undervisa. Vi ger det som traditionellt kallas för läxhjälp men som i praktiken innebär att man är en bästa kompis, ett storasyskon eller kanske en bonusförälder som alltid finns till hands. För oss är det viktigast att motivera unga människor och att skapa ett intresse för matematik.
Det stämmer heller inte riktigt att läxhjälpen inte når de barn och unga som i mest behöver det. Kollar vi på statistik från våra unga i Storstockholm så har hälften en eller två föräldrar som är födda utomlands. 32% av dessa pratar Somaliska med sina föräldrar. Statistiskt har barn med en eller två föräldrar som har fötts i utlandet svårast för sig i matematik och NO-ämnen (se TIMMS 2011, sid 80). Fördelningen av barnen i Mattecentrums räknestugor är 49,2% med utländsk bakgrund mot 47,7% med helsvensk bakgrund.
Så alla partier som förespråkar läxhjälp och vill stötta organisationer som oss - fortsätt att göra det. Det hjälper. Fråga de 160.000 barn och unga som pluggar matte med oss dels via våra öppna räknestugor eller via vår läxhjälp på Matteboken.se – helt gratis.
/Johan Wendt, grundare och ordförande Mattecentrum