Varför och hur skapar läxor värde?

Läxors vara eller icke vara är en fråga som flitigt debatteras. Isak Skogstad skrev i onsdags på SVT:s Opinion om att läxor behövs för att återskapa ett skolväsende i världsklass och att Sveriges elever behöver plugga mer, inte mindre.

I sak håller jag med Isak. Mattecentrum driver också tesen att ju mer tid en elev lägger på att träna på någonting, desto bättre blir eleven. Däremot skulle läxdebatten vinna på att bli konkretiserad.

Isak menar att det sänder fel signaler till våra elever att vi ifrågasätter värdet av läxor. Där är vi oense. Det är först när vi börjar ifrågasätta det faktiska värdet av läxor som vi kan lämna frågan om och börja fokusera på det viktiga – varför och hur skapar läxor värde?

Först och främst måste vi komma överens om varför vi har läxor. De flesta skriver nog under på att en läxa ska öka elevers kunskaper, både på en individuell och ämnesbaserad nivå. Problemet är att det inte finns något sådant mätinstrument. Hur vet vi då att läxor uppfyller sitt syfte?

Under Internetdagarna i veckan föreläste Oliver Quinlan, forskare inom digitala utbildningsfrågor, om effekten av olika pedagogiska insatser i klassrumsmiljöer. Hans forskning visar att nästan alla digitala satsningar som görs i klassrummet har positiva effekter på elevers kunskapsnivåer. Oavsett satsning höjs alltså kunskapsnivån.

Samma filosofi verkar vara kutym när det gäller läxor. Oavsett läxans kvalitet och innehåll förespråkas den som den bästa metoden. För att kunna reda ut vilken insats som är den skarpaste i den pedagogiska verktygslådan behöver alternativ sättas mot varandra, jämföras och utvärderas.

Det viktiga är inte att elever ska göra läxor. Det viktigaste är att de ägnar sig åt den aktivitet som optimerar kunskapsutvecklingen. Ger ett mattespel högre vinning än en traditionell matematikläxa – låt oss då förorda det.

Därför måste läxdebatten ta ett steg framåt och sluta stampa i om-träsket. För att komma vidare behöver läxor jämföras och utvärderas mot andra pedagogiska aktiviteter och först då kan vi se till att elever använder sin tid optimalt. Först då kan vi återskapa ett skolväsende i världsklass.

Karolina Lisslö,
Mattecentrums generalsekreterare